.

Jag bryr mig om hur jag ser ut. Jag bryr mig väldigt mycket. Jag kan inte gå till skolan utan smink eller i mjukisbyxor t.ex. När jag ska till Ica och bara chillat hemma typ måste jag dra på mig maskara & lite ögonbryns penna. Jag får alltid kuta till bussen på morgonarna för att jag inte kan bestämma vad jag ska ha för kläder.

Så ja, jag bryr mig om hur jag ser ut. & mitt utséende är långtifrån perfekt. Och långtifrån hur jag vill se ut. Men vad ska jag göra åt det lixom? Jag föddes så här. Jag föddes med fräknar och blondt hår med gula toner.

Jag gillar inte mina höfter, mina fötter osv. Jag kan hitta många fel på mig.

Men ja orkar inte göra det, för jag tjänar inget på det + jag kan känna mig fin. Men då måste jag få platta håret, ha maskara, eyeliner och ögonbryns penna. Jag måste lukta gott och ha på mig kläder jag trivs i.

Och visst, alla ni som läser det här har säkert någon gång kollat på era vänners bilder på t.ex facebook och känt er som fula bajskorvar. Ni vill sätta er i ett hörn och inte resa er upp igen. Bara för att era vänner ser ut som modeller. Visst? Men vad ska man göra åt det? JAG KAN INTE GÖRA NÅGOT ÅT DET! Förrutom att... Se det positiva med mig. Gå med rak rygg och vara stolt. För när man går stolt, då märks det. Då syns man.

Och den där finnen du ser i ditt ansikte...? Den ser bara du. Ingen annan tänker på den.

Utséendet är en riktigt stor del av allas liv. Vilka vänner du får hänger på ditt utséende. Ingen går direkt fram till en jättejätte ful människa och frågar om den vill umgås. Sorry, det låter tufft. Men så är det? Så kolla på dina vänner, visst är dom fina? Det är du med. För somsagt, ingen går fram till någon ser ut som ett bombnedslag. För alla dömer en, och det kan ingen ändra på. Punkt slut, tjohej!