.

Uppfatta mej inte fel! Jag tycker otroligt synd om t.ex de cancer sjuka barnen och jag hoppas att de överlever och får börja leva ett så normalt liv som möjligt. Ingen är värd det där! Men jag tycker ändå att det där är jobbigt. För alla människor som har ett hjärta tycker ju lixom synd om t.ex alla cancer sjuka så behöver de en bild för att bevisa det eller? TackFörMej.

Jag vet, sjukt att jag är vaken halv 9 på ett lov. Men jag är sjuk och somnade skit tidigt.

---

Det finns människor på den här jorden som jag inte skulle klara mig utan. Min mamma är den bästa på jorden, jag älskar henne så det gör ont. Hon är den jag alltid kan snacka med om nästan allt. Hon är mitt hjärtas ljus och glädje. Min pappa, jag älskar honom också så himla mycket. Han villl alltid att jag ska vara glad, föreslår alltid en massa saker och göra. Och även om vi bråkar mer än vi behöver så är han alltid världens bästa pappa. Och min bror, jag älskar honom också jätte mycket. Han är världens finaste när vi inte bråkar. Han bryr sig jätte mycket om mig och hjälper mig. Kan inte fatta att han fyller 18 i år..? Så äckligt läskigt. Min kusin Michaela, världens undebaraste människa på jorden. Går inte att beskriva. Älskar henne. Hon är min fucking solstråle. Ebba, min bästavän. På riktigt, hon är så jävla härlig. Om jag säger att jag är ful, då säger hon att vi är fula tillsammans. Jag älskar dej så bajs mycket Ebba. Och ditt skratt, så fucking fint. Och alla mina andra nära vänner, ni ska veta attt ni betyder så mycket för mig. Jag älskar att umgås med er, få skrattanfall med er, prata med er och bara vara helt jävla hjärndöd med er. Ni är de bästa och är värda det bästa. I Love You.

Jag stör mig så hårt på alla tjejer som bombar bilder där deras bröst är uppe vid hakan, sminket är så mycket så de börjar lika clowner, med rumpan uttryckt mot Saturnus och läpparna är kusiner med ankorna.

- När killar fotar sina magrutor och lägger ut på facebook.. jag dör lite smått. Haha, uppmärksamhets kåta? Tycker lite synd om dom.

- När någon använder facebook som sin dagbok. Asså skriver statusar heeela tiiiiideeeeen. 24/7. Lite jobbigt. Hej Bomb på startsidan?

Men inte länge till! På väg till stan nurå, myyyys! Pussar! :)

Perfektion. Vem kom på det ordet perfektion? Det finns väl ingen som är perfekt, därmed ingen perfektion?

Men det närmsta man borde komma perfekt, det är väl att vara sig själv? Vara stolt över sig själv, om du är stolt över dig själv. Då syns det, då lyser du lixom upp. Men perfekt. Det kan nog ingen vara? Men om man nu skulle kunna vara det. Hur är då idealet för perfekt? Hur är man perfekt? Föds man perfekt? Gör man sig perfekt? Är man kurvig eller smal? Lång eller kort? Blå ögd eller brun ögd? Blond eller brunett för att vara perfekt? Är perfekt att du ser jävligt bra ut eller är perfekt den du är inombords? Eller är perfekt allting som är bra sammansatt? Är perfektionen något att sträva efter, eller är det något man aldrig kommer kunna bli? Vad är ens perfektion? Hur är man perfekt? För hitills har jag aldrig träffat någon som är perfekt, för jag vet inte riktigt vad det innebär. Eller så lever jag bland perfekta människor? Finns perfektion och isånnafall, vad är perfektion? Vem skulle du kalla perfekt? Den blonda tjejen med blåa ögon som är ''normal'' smal, eller den lite kurvigare brunetten med bruna ögon?

Jag bryr mig om hur jag ser ut. Jag bryr mig väldigt mycket. Jag kan inte gå till skolan utan smink eller i mjukisbyxor t.ex. När jag ska till Ica och bara chillat hemma typ måste jag dra på mig maskara & lite ögonbryns penna. Jag får alltid kuta till bussen på morgonarna för att jag inte kan bestämma vad jag ska ha för kläder.

Så ja, jag bryr mig om hur jag ser ut. & mitt utséende är långtifrån perfekt. Och långtifrån hur jag vill se ut. Men vad ska jag göra åt det lixom? Jag föddes så här. Jag föddes med fräknar och blondt hår med gula toner.

Jag gillar inte mina höfter, mina fötter osv. Jag kan hitta många fel på mig.

Men ja orkar inte göra det, för jag tjänar inget på det + jag kan känna mig fin. Men då måste jag få platta håret, ha maskara, eyeliner och ögonbryns penna. Jag måste lukta gott och ha på mig kläder jag trivs i.

Och visst, alla ni som läser det här har säkert någon gång kollat på era vänners bilder på t.ex facebook och känt er som fula bajskorvar. Ni vill sätta er i ett hörn och inte resa er upp igen. Bara för att era vänner ser ut som modeller. Visst? Men vad ska man göra åt det? JAG KAN INTE GÖRA NÅGOT ÅT DET! Förrutom att... Se det positiva med mig. Gå med rak rygg och vara stolt. För när man går stolt, då märks det. Då syns man.

Och den där finnen du ser i ditt ansikte...? Den ser bara du. Ingen annan tänker på den.

Utséendet är en riktigt stor del av allas liv. Vilka vänner du får hänger på ditt utséende. Ingen går direkt fram till en jättejätte ful människa och frågar om den vill umgås. Sorry, det låter tufft. Men så är det? Så kolla på dina vänner, visst är dom fina? Det är du med. För somsagt, ingen går fram till någon ser ut som ett bombnedslag. För alla dömer en, och det kan ingen ändra på. Punkt slut, tjohej!